Jepp, nedräkningen har börjat. Imorgon fyller jag nämligen är!
Tror bestämt det var hela 27 stycken. Oj, oj, oj...ålderskrisen närmar sig med stormsteg.
Inte för att jag är missnöjd med mitt liv på något sätt, utan mer för att jag trodde det skulle vara annorlunda.
Skulle man inte känna sig väldans vuxen och mogen när man närmar sig 30-års åldern (det gäller bara att inse, jag får nog inte räknas till 20åringarna längre!) Mitt liv är nog så långt ifrån vad jag trodde att det skulle bli när jag var liten.
27, då närmar man sig ju graven.
När jag och Elin var små och lekte med barbie så gifte vi oss alltid när vi fyllde 18, efter giftemålet (och barnen som kom tätt därpå) så var leken slut. Slut på det roliga, som där innefattade fin bröllopsklänning och fest.

Jag skulle inte berätta alla mina barbiehistorier utan ville bara visa på att det var så jag trodde livet skulle vara, man fyllde 18 och sen var man vuxen, med allt vad det innebar.
När kommer visheten, klokheten, lugnet? Den kanske följer med erfarenheten vi skaffar oss, som kommer med tiden? Men jag måste ju säga att jag känner mig rätt erfaren, haha!

Men jag ser med barnslig förtjusning fram emot min stora dag! Vi startade kalaset redan i lördags då det var fest hemma hos mig och utgång på AllStars. Oj, jag hade glömt hur länge man kände sig hängig efter en fest. Både söndagen och måndagen är ju bara att glömma, de dagarna gick i trötthetens dimma.
För mig blev det en rätt tidig kväll (jag missade den planerade efterfesten) Men om två helgen tycker jag vi gör om och gör rätt!
Vad säger ni tjejer? Är ni på?