Allt vi vill ha är inte rosé och bara fötter. Ibland är allt man vill ha, mindre. Färre, saker. Mindre runtom, mer, inuti. Oftast vet man ingenting. Det är så lätt att släppa allt när man kan ta åt sig något annat, för att man ersätter något med något. Men sen känns det ändå inte bra för man tror att man ersatt något som inte kan ersättas. Det är inte alls konstigt att vi blir sköra. Idag kom Erica på ett nytt ord, mellanganska. Jag föll för det. Ord som inte innan suttit ihop bildar ord som känns. Vi gör mellanganska till en fin plats tycker jag!  Och sommaren är inte slut, men det är lätt att ordet 'slut' fastnar i folks hjärnor. För att saker fastnar så lätt i hjärnor som inte vill att saker ska fastna, där. I sommar ska vi vara glada och göra det som faller oss in utan att planera sönder. I höst ska vi göra samma saker fast annorlunda. När man säger att saker tar slut blir det mer ledsamt. Man märker att saker inte längre är som dom var, det räcker. Punkter är onödiga, men på något sätt behövs dom för att saker/händelser inte ska flyta ihop. Vi själva fungerar som den elektromagnetiska kraften. Det räcker att vi fungerar.