Ni kan gissa att jag hade en bra kväll igår. Idag är jag både varm i hjärtat och själen (kanske lite huvudvärk också men det är en annan historia!)och riktigt nöjd att jag tackade ja till festen.
Vi anlände till Stöcke lite senare än på bestämd tid så alla hade redan kommit. Och vem tror ni är den första jag ser?.. Jo, självklart Casper (eller Bubbalo som jag också kallar han!) Jag ropar på honom och han skuttar glatt fram tänkandes "härligt! någon som vill ge mig lite uppmärksamhet" Han viftade lite på svansen runt mig och efter ett tag var det som om han kände igen mig. Och han tryckte sig emot mig så nära han kunde och prata och prata sådär som bara Casper gör när han blir så där extra glad. Han la sig ner på marken och gosade runt mig, jag blev så glad och det var så härligt at se honom så jag hade nog kunnat stå där hela kvällen. Tillslut insåg jag ju att det kanske var dags att hälsa på värdinnan och överlämna blommorna vi köpt. Då var jag alldeles darrig för jag var så glad så jag kunde knappt prata.

Kvällen fortsatte med mycket god mat och vin. Jag och Maria hade ju Selma som chaufför så vi kunde ju gott och väl avnjuta ett (par) glas.
Casper satt nedanför mig hela kvällen, när jag klev upp så klev han upp. Ibland gick han till Fredde eller någon annan för att bli kliad men han kom snabbt tillbaka igen. Ni kan ju gissa om det värmde gott i själen! Till och med Grethel och Kjelle uppmärksammande att han så gärna ville vara hos mig. Åh min lilla bebis!

Här kommer lite bilder från gårdagen.


Erik som jag jobbat med på Backen!


Katarina från Bäckis. Hon gav många skratt. Hon berättade att hon sett Brolle på stan och han var så snygg så att hon glatt gick hem och städade utan att vara trött. Det är bra det! Snygga killar som ger energi..haha..


Jag och Selma


Lilla älsklingen som gärna ville ha lite mat!


Har ni sett någon så fin? Jag ville säga precis som mormor brukade göra....
- Men, men, är ni inte lyckliga? Visst knäpper ni händerna och tackar gud?
Men jag kom ju på att dom har ju ingen aning om att min mormor brukade säga just så (med en liten speciell röst) Och det skulle nog bara resultera att dom trodde att jag var ännu knäppare.
Men visst ska dom vara glada?!








Som ni ser så tror "lillen" att han är en knähund och vill mer än gärna sitta i knät. Det blev lite trångt (och tungt) men det gick!






När det blev lite kallare och det flesta av gästerna åkt hem (jag är ju inte den som lämnar en fest i första taget!) så gick vi in i deras uterum. Där låg Casper sött på mina fötter och snarkade. Ibland la han upp huvudet för att bli kliad under hakan men annars låg han lugnt där. Det bästa av allt var att när vi skulle fara så ställde sig Casper också upp för att gå. Han började gå så Grethel fick säga åt honom att han måste stanna. Ni ser, han ville följa matte hem!!

Det var helt klart en jättebra kväll. Mycket trevligt att träffa alla gamla arbetskompisar men roligast av allt att få träffa Casper. Jag ger kvällen 10 av 10, nej vänta....9 av 10. 10 hade det blivit om jag hade fått ta med Casper hem.

Ha en bra dag mina vänner. Det är redan fredag och jag har 18 grader utanför mitt köksfönster. Härligt.
Nu måste jag snabba mig till jobbet för jag är lite sen, som vanligt!