Nörd med stort N eller Loser med stort L, ni väljer själva på viklet språk ni vill titulera mig.
Själv tycker jag Nollan låter ganska bra också!
Jag hatar sånna här bilgrejer man måste fixa. Jag känner mig alltid helt lost.
Skulle ju ta kort på bilen idag...
Det första jag gör är att gå fram till första bästa mekaniker och säga:
-Hej, jag ska ta kort!
Dom tittar lite förvirrat på mig och svarar...klassfoto eller?
-Nämen på bilen (Ja just det Erica, du måste ju komma ihåg att prata i hela meningar med folk..inte bara anta att dom vet vad du gör här)

Sen följde en snäll herre mig ut och tog kort på bilden. Allt gick fint tills han frågade vad mätarställningen stod på.
Jag nästan fös till is...Oh no! vart står det nu igen...skynda, skynda öppna bilden.. (jag vet ju förstås var de står men jag vill vara förberedd på sånna här frågor)
När vi gå in igen så säger han med lugn och vänlig röst.
- Nästa gång du kommer hit kan du ställa bilen på parkeringen. Du vet, nu är det lite svårt för bilarna att ta sig in och ur verkstaden.
Han förstog att han pratade med någon som behövde mycket vägledning på sånna här ställen.

Sen skulle jag ta 2 flugor i en smäll och gå in och beställa tid för service..(varför måste men det?)
Jag går in på kontoret och ser uppenbarligen helt borta ut för en ung kille säger(varför ska man alltid få de unga killarna när det gäller sånt här?)
-Hej! Du ser lite förvirrad ut?
Tacka faan att jag är förvirrad, har jag lust att svara men jag förklarar lite hastigt mitt ärende.
Och då kommer frågan igen.
-Hur långt har bilen gått?
Och än fast jag nyss har läst och berättat det föe en annan svarar jag.
-Men varför måste ni veta det hela tiden.
Här börjar han att småskratta lite och säkert undrar han saker som om jag blev tappad när jag blev liten....
Samtalet fortsätter i denna stilen och jag vill ju förstås bara ut genom dörren och aldrig komma tillbaka igen.

Ja ni förstår, det är inte lätt att vara mig. Inte alls lätt!
Dyrt blev det också, dom jävlarna. 4700 ska dom ha!
En stödtjuga? Någon?

Aja...läs, skratt och njut att sånt här aldrig händer er.
Och gör det de, då har ju jag liksom förberett, vägen blir inte lika svår att gå.
Ove and Out hälsar den åter fattiga Nollan!